Helgen har som vanligt rusat förbi. Träffat Menfa på promenad, bestämt mat via hemkörning som vanligt inför barnveckan. Sovit, pratat i telefonen med vänner. Fått mitt tvättställ och duschvägg installerad.
Jag har ju haft det äckligaste och fulaste badrum man kan tänka sig. När jag flyttade in renoverade jag allt men inte det. Det är så svindyrt och pengarna ville jag inte göra helt slut på. Men nu har jag gjort någon halvvariant och satt in en svart duschvägg samt köpt ny kommod med tvättställ. Något bättre med lite ytlig kosmetik
Också ett ny kommod gjorde det lite bättre. Man får tänka att stora delar av världen inte ens har tillgång till rent vatten.
De fula blå fyrkanterna måste jag lösa på. Men väggen ger ju ett mer modernt intryck än det blå duschdraperiet jag hade förut.
Jag var på besök hos min Calle på Forma Vita för ett tag sedan. De har rigorösa smittskyddsåtgärder, spitar allt, man får bara komma en och rengör noga stol och rum efter varje kund. Vi hade tänkt göra det gamla vanliga som vi gör cirka var sjätte månad. Calle använder materialet Juvederm från Allergan. Som vanligt små justeringar för att uppnå ett så naturligt resultat som möjligt. Ofta har jag inte så mycket material kvar när jag kommer och jag är livrädd för att det ska FÖR mycket.
Ibland tror jag att man blir fartblind och vill ha mer och tydligare förändringar, man ser inte för man ser sig själv i spegeln varje dag. Där är Calle bra som bromsar. Nu är jag inte den typen av kund, tror det är de yngre tjejerna som gärna vill ha en mer förändring, de stora läpparna tex. Vi äldre, (nu utgår jag från mig) vill bara ha små finliret. Men vet att Calle inte heller vill göra crazy saker.
Sedan kommer det alltid finnas folk som tycker jag ser ur som ett skämt med alldeles för mycket material men jag har väldigt mycket kindben i mig själv, titta på min pappa tex bara. (och mamma också) Så jag har redan genetisk bra förutsättningar.
Ofta hör jag kvinnor i 35-40 års åldern säga att något händer med ansiktet och framför allt uttrycket, Man upplever att man inte känner sig som man gör på insidan, man ser trött och sliten ut och det speglar inte längre den man är. Några kan kalla det åldersnoja, fine med mig. Kärt barn har många namn. För mig är det inte konstigare än att kvinnor tränar, kanske färgar håret, målar naglar och tar hand om sig allmänt.
Men. Jag fick snopet vända hem igen. Jag hade ett munsår och då ska man inte göra injektionsbehandlingar. Då får man lyssna på Dr Calle som vet bäst. Jag hade ingen aning om detta, då hade jag förstås avbokat.
Lördag och sol. Väntar på Lennox som kommer hem för äta lunch. Hoppas du mår fint.
Vad tror ni? Folk spekulerar i om man kan resa utomlands till sommaren. Som om det vore någon mänsklig rättighet. Jag är bara glad om jag kan röra mig mer fritt igen. Jag läste någonstans att det kan ta tre år innan vi helt är tillbaka i någon slags normalitet!
Att sitta i en park kan man ju göra, det är ju mer den där känslan av att sitta på en uteservering, kramas, stå nära utan att behöva tänka exakt på avstånd.
Jag har förstått av era kommentarer som jag alltid läser, att det är flera av er som uppskattar att det nu är legitimt att kunna dra sig undan utan att känna detta krav att vara social och det är ju så livet är.Vi tycker och tänker, vill, vill inte, gillar och ogillar helt olika om samma saker beroende på var vi kommer ifrån. Allt måste få rymmas.
I morgon börjar mammaveckan. Börjar känna mig så sjukt ensam. Ensamheten tär, innan pandemin fick jag bekräftelse och då menar jag inte ytlig bekräftelse utan ett kvitto på att man fanns, uppskattades. Men nu när man knappast träffar någon så blir det tungt. Ni som lever som sambos eller särbos, ni har ju ändå någon att dela tankar och prat med. Jag har många vänner och pratar mycket i telefon med dem, men det är inte alls samma sak som en pojkvän. Jag trodde aldrig jag skulle säga dessa ord men så less på singellivet just nu.
