Ny dag, nya möjligheter. Jag och Jennie åkte hem till Anders. Anders är en väldigt nära vän till Lennart, jag känner honom också och bodde i hans lägenhet några månader när det blev slut mellan mig och Nicklas för 25 år sedan.

Anders var i Asien och reste så jag lånade hans tvåa vid Odenplan. Nu bor han på söder och vi grillade entrecote, grönsaker och åt en grekisk sallad, det var längesedan jag träffade Anders, på min bokrelease senast. Vid 22:30 tog jag en taxi hem åt söder och Jennie en taxi till Täby där hon bor.

I morgon börjar jag jobba. Blandade känslor. Vågar knappt öppna min mail…..

Har burit den här fina tishan hela helgen som jag tjatade till mig från Jonathan. TUPAC, alltid saknad.

Hur är det med dig? Har du semester fortfarande, om du har ett jobb vilket förstås inte är självklart.

Igår tog jag taxi till Lennart på Klippgatan på Söder. Min kära, gamla vän Lennart som jag jobbade tillsammans med för 25 år sedan på Väderkvarnens servicehus. Lennart jobbar fortfarande kvar fast numera natt så ja, han har jobbat där i hundra år. Så vi har alltså känt varandra sedan jag flyttade hit vid 28 års ålder.

Det jag gillar mest med honom är vi ofta har djupa diskussioner om livet. Det är inte så många man kan göra det med, det mesta är rätt flyktigt och jag tycker ju om när man pratar om viktiga saker på riktigt.

Vi har alltid haft varandra genom åren även om det ibland går ett år emellan kontakt. Han var ju den som kom och satt med mig nätr jag fick mina cellgifter och var tvungen att slå ihjäl timmar. Då kom Lennart och det jag menar är att ibland handlar vänskap inte om hur ofta man hörs och ses. I nöden prövas vännen och han fanns där och slöt upp på ett sätt som närmre vänner inte gjorde.

Lennart hade gjort en magisk grekisk sallad och vi drack några glas vitt vin i en så fin berså på hans innergård. Sedan tog jag en taxi hem till 23. Jag vet att många undrar varför jag inte kan träffa någon av mina killkompisar men för mig är det 100 % omöjligt. Jag kan inte få känslor för dem, de är som bröder. Jag ser inte på dem, med de ögonen.

Hittade denna tisha jag fått av Jonathan. Älskade Tupac, dog alldeles för ung i en skjutning. Lyssnar mycket på honom och hans samhällskritiska texter.

Så tog vi oss med taxi in till stan igår och checkade in på hotel Kung Carl. Lennox visste inte vad vi skulle göra och tjatade hål i huvudet på mig. Vi vilade en stund på rummet innan vi gick till Subway för en sen lunch.

Och sedan vidare till Zara, Nk och Adidasbutiken. Vi hyrde Voicuklar, heter de så? Otroligt smidigt att ta sig runt men jag har all respekt för att de har väckt mycket känslor. Folk åker som dårar på dem överallt och lämnar dem sedan mitt på gator och torg. Det här är den enda semester Lennox och jag gör, vi har varit i Örebro några dagar men han totalvägrar att följa med någonstans trots att jag har föreslagit tusen saker, att jag kan hyra bil. Men han vill bara vara hemma med kompisar i stort sett. Och 186 cm lång snart 15-åring kan man inte bara vika ihop och sätta i bilen som när de var snåbarn.

Så det här fick bli egentid med honom. Och vi har så mysigt. Lennox fick köpa en Adidasoverall. Sedan lämnade vi alla påsar på rummet och tog varsinn Voi tiill TGIF, restaurangen vid Kungsan jag tog det jag alltid tar, Oreo milkshake och en Caesarsallad. Lennox åt pasta Aldfredo. Sedan åkte vi cyklarna upp till slottet, Klockan var runt 22. Vid 22:30 var vi tillbaka på hotellet där vi bunkrat upp med godis, chips och Netflix.

Och jag hade bokat frukosten upp på rummet. Vid 11 checkade vi ut och åkte hem. Kompisarna lockar hela tiden och det tog en sekund sedan försvann han ut med Leo. Jag lagade en tidig middag. solade en stund på balkongen och skurade badrummet.

Att jag inte pratar så mycket om Lennox i bloggen är ett medvetet val. Han har inte valt att medverka. Jag skulle gärna vilja för den här tonårsperioden är väldigt, väldigt utmanande på många sätt. En helt ny period jag har varit i nu ett tag. Men av respekt för honom får han bara skymta förbi här ibland.

Vi har ju varannan vecka men Lennox kan förstås gå emellan oss när han vill. Vill han sova här mitt i pappaveckan så är det förstås helt ok och tvärtom. Men vänjer mig, eller gillar att dela hans halva liv vänjer jag mig aldrig vid. Hemskt, nu som då.